Bröllop
Oh
Vilket fantastiskt bröllop min son och hans fru ordnat.
Vi samlades mitt i centrala Sthlm vid vattnet och togs emot av S toastmastern.Hon gjorde ett jättebra jobb.
Efter en lång och otålig väntan samlades vi alla 72 gäster för att ta emot brudparet och vigselförrättaren.
Brudparet, E, klädd i mörkblå kostym där kavajknappen inte riktigt räckte runt magen och Ah i en vit kort klänning var mycket vackra och kärleken lyste om dem. Vi fick veta lite om hur de hade träffats och när Ah äntligen svarade ja till giftermål, vilket skedde på en bar där paret åt räkmacka,, så bekräftade hon det med att trä en räka på Es finger.
Tårarna rann och glädjen spred sig från hårfästet genom hals ned till magen och ända ut i tåspestarna. Extra glans och bonus blev det för att min andre son N med fru och mina två kära barnbarn stod intill mig Nära mig , som stöd hade jag också min sambo.
En man Nathan tror jag han hette. hade skrivit en text till E och Ahs ära och det jag hörde var bra.
Dags för den obligatoriska fotograferingen och det blev familjebilder på hela släkten, foto på brudparet och foton på hela festen. Jag väntar ivrigt på den julklapp som jag tiggt mig till som är ett album från alla foton som tagits.
´De hungriga bröllopsgästerna kastade sig över den troligen goda förrätten. Jag hade blivit så nervös för det tal jag skulle hålla så att riktigt njuta av maten klarade jag inte av. Med magont och darrande fötter och händer klev jag upp för att hålla mitt tal. En anledning till att jag var nervös var att jag inte fått till detta tal så bra som jag önskade, men nu fanns det ingen tid till förbättring så det var bara att prata på. Något av det jag var nöjd med var slutet, att Ah inkasserat E till min stora glädje och att skvallra om Es allvarliga förhållningsorder om vad jag inte fick berätta. När över hälften av talet var gjort gick nervositeten över och allt kändes naturligt. Kroppspråk och talspråk började äntligen samarbeta.
Brudparet hade placerats vid ett eget bord så att vi alla kunde titta på dem noggrannt. Bra
Det blev mat, som jag kunde uppskatta till fullo, och fler fina tal. Ahs pappa höll ett kort och fint tal om hur mycket han älskade sin dotter. Han och jag har inlett en liten gissningstävlan, om vad är hemligt, och det är framtiden som får utvisa vem som har rätt.
Nu blev jag orolig för jag hörde inget om kaffe men som Es ena kompis sa När E har arrangerat så blir det kaffe!
En kommentar från Es kompis "Jag förstår nu att bröllop är lika nervöst och lika viktigt för föräldrarna som för
brudparet.
Serveringspersonalen var fantastiska, otroligt proffsiga. Det fanns alltid till hands men störde aldrig med skrammel eller viskningar .
Min glädje var också stor för att jag fick träffa Es storebror N och hans familj. Både J och N var finkklädda. Barnen var givetvis de som var sötast av alla förutom brudparet.
Min klänning krånglade, typiskt för mig, och jag blev inte alls så stilig som jag planerat. (Snyft)
Det som förvånade mig och som jag saknade var att det inte blev några hurra för bruparet och att man inte reste sig upp när det skålades för brudparet. Jag tycker det blir mer högtidligt då. Det visar kanske att jag är gammal.
Ett nöje var också att få träffa Es gamla kompisar från tiden i Nyköping och se att det gått bra för dem alla.
Känns väldigt bra att båda mina söner har det bra.
Det är en glädje att få vara med på en vigsel där man är övertygad om att brudparets kärlek kommer att vara för evigt.
