På uppdrag
Mina kompisar. åtminstone några, tycker att jag bloggar alltför sällan så ikväll ska jag glädja dem med att skriva lite.
Ett tips från dem är att "fundera" lite över Jouhag(stavar hon så?)
Jag funderar inte bara över henne utan över alla som dopar sig och är oerhört glada över sina fantastiska resultat och nya rekord. Sanningens minut kommer och plötsligt drabbas de av stor sorg, gråter och skvalar i alla medier.
Det är inte deras fel utan någon, tränare eller läkare har lurat in dem i dopingskarusellen,
Konstigt att de kunde vara glada och stolta över sina fuskresultat.
Sörjer över min reaktion som är vem är nästa stjärna som upptäcks? och hur är det med vår enorma, trevliga Sara? Dopar hon sig? Misstänksam mot alla fina resultat har jag blivit.
Varför dopar man sig. Jo hård press på idrottarna, men tänk om de kunde hålla ihop och motverka doping.
Tänk om vi föräldrar kunde se till att barnen inte tränade varenda dag i veckan så fort de nått skolåldern.
Vad mera -jo idag är det den där dagen i månaden då alla pengar försvinner till räkningarna . Nåja gnälla ska man inte för vi har tak över huvet, mat varje dag och är friska.
En kamrat har fått somna in för gott. Henne med sitt härliga skratt som säkert hördes på en kilometers omkrets, och en positiv inställning till livet. Lite skvaller hade hon inget emot men frossade inte i shitprat om andra.
Tack för att jag fått lära känna dig.
