Undrar
Har funderat över de människor jag möter i olika sammanhang och hur jag reagerar på dem
De finns människor som jag tycker illa om och absolut inte vill umgås med och helst inte prata med överhuvudtaget. Om jag möter en sådan person på gatan eller i en affär och hen ger mig en kram, inte för att hon tycker om mig utan för det är en vana hos hen att hälsa på alla med kramar kan jag känna hur det växer ut taggar på hela min hud. Däremot kan jag till min egen förvåning bli uppriktigt glad när andra människor kan uppskatta den som jag inte gillar. Det är en av de få gånger som jag kan uppleva mig som riktigt godhjärtad.
Sen finns det de som jag varken tycker om eller tycker illa om, inte berör mig på något särskilt sätt och då är det inga problem att mötas en stund även om jag inte har någon lust att utveckla bekantskapen med dem.
Bland dem är det en del som jag inte förstår mig på och det irriterar mig. Jag vill förstå alla människor, åtminstone tro att jag gör det. Varför ska det vara så svårt att hitta nyckeln till vissa personers tankar och handlingar?
Och jag möter också personer jag tycker är okej varken mer eller mindre och det kan hända att jag börjar tycka om dem när jag lär känna dem bättre.
Många av dem jag möter gillar jag och varför jag fastnar för just dem vet jag ibland, ibland inte och fundera över vad det är som gör att jag fattar tycke för just dem.
Sist men inte minst kommer de vänner, kamrater som jag hyser stor kärlek till, rentav älskar såsom man kan älska sina vänner. Den kärleken är något annat än kärleken till en partner men inte mindre stark.
Det är ingen kärlek som uppstår första gången man träffas utan växer fram allteftersom man lär känna varandra bättre och bättre. Det är samma sak där ibland vet jag vad som gör att jag är "kär" i dem ibland inte och försöker fundera ut varför de har blivit så viktiga för mig.
Nu är det nog någon/kanske flera som tycker att jag är flummig men det gör inget
Inte flummigt är att det är läggdags för en arbetande kvinna.
Sov gott.
Gunilla
