Funderingar
Begravning.
Igår var jag på begravning för en person som här kallas H.
H har för många år sedan varit mycket aktiv i vår IOGT-NTO-förening. Han var kassör, han jobbade på tomten han grejade och fixade och ställde alltid upp. Men så började han må dåligt och orkade inte engagera sig i föreningsjobbet . Detta var som sagt flera år sedan och när hans engagemang avtog saknade jag honom, hans hjälpsamhet, hans kommentarer , hans omständiga noggranna sätt och även att jag kunde bli irriterad på honom emellanåt. Det blev ett tomrum och en sorg över hans dåliga mående.
Allteftersom tiden går vande jag mig vid att H inte deltog i verksamheten och den akuta känslan av förlust minskade.
Har då och då mött honom på stan och sett honom förändras , sett hans dåliga mående och nu känner jag ingen stor sorg, bara att nu har H äntligen fått lugn och slipper lida. Samtidigt känns det som om jag ska ha dåligt samvete för att jag inte "sörjer" men det har jag inte.
Däremot känner jag starkt medlidande för de närmast anhöriga och hans änka. Det kan inte vara lätt att bli änka när man levt ihop många långa år.
Jaa det är nog många som tycker att jag är känslokall.
Jag måste kolla att vita arkivet som jag fyllt i finns kvar så behöver det inte bli några frågetecken om hur jag vill ha det när det blir min tur.
Än så länge känns det som om jag har en lång tid kvar här på jorden.
Gunilla
