gunillalindskog.blogg.se

Bröllop

Publicerad 2016-08-26 00:08:00 i Allmänt,

    Oh
Vilket fantastiskt bröllop min son och hans fru ordnat.
 
Vi samlades mitt i centrala Sthlm vid vattnet och togs emot av S toastmastern.Hon gjorde ett jättebra jobb.
 Efter en lång och otålig väntan samlades vi alla 72 gäster för att ta emot brudparet och vigselförrättaren.
Brudparet, E, klädd i mörkblå kostym där kavajknappen inte riktigt räckte runt magen och Ah i en vit kort klänning var mycket vackra och kärleken lyste om dem.  Vi fick veta lite om hur de hade träffats och när  Ah äntligen svarade ja till giftermål, vilket skedde på en bar där paret åt räkmacka,, så bekräftade hon det med att trä en räka på Es finger.
Tårarna rann och glädjen spred sig från hårfästet genom hals ned till magen och ända ut i tåspestarna. Extra glans och bonus blev det för att min andre son N med fru och mina två kära barnbarn stod intill mig  Nära mig , som stöd hade jag också min sambo.  
En man Nathan tror jag han hette. hade skrivit en text till E och Ahs ära och det jag hörde var bra.
Dags för den obligatoriska fotograferingen och det blev familjebilder på hela släkten, foto på brudparet och foton på hela festen. Jag väntar ivrigt på den julklapp som jag tiggt mig till som är ett album från alla foton som tagits.
´De hungriga bröllopsgästerna kastade sig över den troligen goda förrätten. Jag hade blivit så nervös för det tal jag skulle hålla så att  riktigt njuta av maten klarade jag inte av. Med magont och darrande fötter och händer klev jag upp för att hålla mitt tal. En anledning till att jag var nervös var att jag inte fått till detta tal så bra som jag önskade, men nu fanns det ingen tid till förbättring så det var bara att prata på. Något av det jag var nöjd med var slutet, att Ah inkasserat E till min stora glädje och att skvallra om Es allvarliga förhållningsorder om vad jag inte fick berätta. När över hälften av talet var gjort gick nervositeten över och  allt kändes naturligt.  Kroppspråk och talspråk  började äntligen samarbeta.
Brudparet hade placerats vid ett eget bord så att vi alla kunde titta på dem noggrannt. Bra
Det blev mat, som jag kunde uppskatta till fullo, och fler fina tal. Ahs pappa höll ett kort och fint tal om hur mycket han älskade sin dotter. Han och jag har inlett en liten gissningstävlan, om vad är hemligt, och det är framtiden som får utvisa  vem som har rätt.
Nu blev jag orolig för jag hörde inget  om kaffe men som Es ena kompis sa När E har arrangerat så blir det kaffe!
En  kommentar från Es kompis "Jag förstår nu att bröllop är lika nervöst och lika viktigt för föräldrarna som för
brudparet.
Serveringspersonalen var fantastiska, otroligt proffsiga. Det fanns alltid till hands men störde aldrig med skrammel eller viskningar .
Min glädje var också stor för att jag fick träffa Es storebror N och hans familj. Både J och  N var finkklädda. Barnen var givetvis de som var sötast av alla förutom brudparet.
Min klänning krånglade, typiskt för mig, och jag blev inte alls så stilig som jag planerat. (Snyft)
Det som förvånade mig och som jag saknade var att det inte blev några hurra för bruparet och att man inte reste sig upp när det skålades för brudparet. Jag tycker det blir mer högtidligt då. Det visar kanske att jag är gammal.
Ett nöje var också att få träffa Es gamla kompisar från tiden i Nyköping och  se att det gått bra för dem alla.
Känns väldigt bra att båda mina söner har det bra.
Det är en glädje att få vara med på en vigsel där man är övertygad om att brudparets kärlek kommer att vara för evigt.
 
 
 

V

Publicerad 2016-08-23 01:17:17 i Allmänt,

Västanåfallet som jag tillsammans med min(inte bara min)  förening beökte igår är en plats på jorden som förtjänar att man återkommer.  Vacker natur och som på alla liknande platser en hantverksbod och ett cafè,  Det bästa är fallet som rusar nerför klipporna och går man nära vattnet får man en dusch,  Hade också trevligt sällskap med mig och det förhöjer upplevelsen.
Ikväll har jag fått en lektion om hällristningarna i Glösa.
6000 år gamla bilder som vi kan titta på och försöka tolka. Det är otroligt,lika otroligt och obegripligt som att vi kan se ljus från en stjärna som har slocknat flera år tidigare. Livet är förbryllande, härligt och någon gång då och då solklart,
Varför gjorde människorna dessa ristningar? Fanns det något speciellt syfte, eller hade de samma behov av att berätta om sitt liv som vi har idag? Kanske den tidens facebook?  Eller helgade man djuren genom att skapa bilder av dem?   Kom runorna som är mer bokstäver än bilder efter hällristningarna, möjligen en utveckling av bildspråk till någon form av skriftspråk ?  Jag får goggla på runskrift, men inte nu inatt.
 
Nu är de ljusa nätternas tid förbi för år 2016 och mörkret har fallit. Jag är förtjust i de ljusa nätterna och även i mörkret som omsluter en som ett svart tyg sammet.
Hösten är vacker och vinter med snö och max 5- är okej men mer kyla än så är brrr och fa...och elände.
Tur att det dröjer lite till innan vintern kapslar in oss.

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela