Var det bättre förr?
Den första telefon jag minns satt fastskruvad på väggen och när man lyfte på luren så svarade en växeltelefonist som sedan kopplade fram samtalet . En gång lurade min älskade storebror och hans kamrater mig att säga dumheter till den stackars telefonisten. De hade jätteroligt, jag var stolt för att jag fick vara med de stora killarna och den stackars telefonisten blev arg.
Sen kom jacket i väggen och man kunde ha flera jack och flytta telefonen mellan olika rum. Att se vem som ringt var en omöjlighet och var man inte hemma så var man ej anträffbar.
Vad som kom först, anitan,( där du kunde se vem som ringt eller mobilen vet jag inte men båda var ett stort framsteg tyckte nog vi alla.
Nu har man med sig sin apparat överallt men när man kommer hem glömmer man, åtminstone jag, ofta var jag lagt min mobil och får springa omkring i hela lägenheten och leta. Hinner inte svara , letar för tredje gången och där under tidningen låg den .
Tur är att jag kan se vem som ringt och ringa upp.
Många går nu på stan med hörlurar instoppade i öronen pratar och/eller lyssnar på musik. Är man ute i naturen så följer telefonen med och en del an inte ens lägga undan den när de besöker kompisar. Det är väl okej om man pratar kort men några kan föra ett samtal halvtimmevis fastän de frivilligt kommit på besök-
Man måste numera på alla offentliga arrangemang påminna publiken om att stänga av mobilerna.
Vi får sms från läkare, bibliotek, skola så att vi inte glömmer bort våra inbokade träffar.
Mobiltelefon är ett bra hjälpmedel många gånger men undrar om vi inte missar mycket , t ex att se och njuta eller förskräckas av omgivningarna, att vårt minne försämras när vi inte behöver belasta det lika mycket.
Blir väl sedd som en omodern, gammal moraltant när jag säger
Använd mobilen lagom!
